Tackar alla å kör vidare
Saker har lugnat sig och jag börjar landa efter allt slit jag kämpat med. Vet inte hur jag ska sammanfatta allt om jag ens kan det…
Är så otroligt stolt över er alla som stöttat mig och alla ni som kämpat och donerat för detta och som trott på mig.
Allt startade med en FB för att visa hjärta och uppmärksamma er alla på vad som verkligen hände där nere, ville i början att ni skulle donera till olika organisationer vilken dom flesta gjorde innan jag fick pusch att göra en egen insamling.
Tänkte att någon krona skulle vi kanske få ihop och skicka till en kyrka men det blev så stort att jag själv fick åka ner på en biljett med hjälp av min underbara hjälpande peppande Moster.
Det tuffa för mig är inte att se saker som andra kanske skulle blunda åt för att det är så hemskt. Kulturen där nere är ingen nyhet för mig och en viktig tanke jag hade i början var att skydda barn från pedofiler och övergrepp, men hur man gör det är inte så lätt när man befinner sig 1000 mil bort i skyddade Sverige. Jag lyckades inte bygga upp ett hem med personal som kunde skydda och hjälpa barn från det värsta ett barn kan drabbas av men jag kunde iaf hjälpa till med något.
Vet inte hur många timmar jag lagt ner på mitt projekt med ett par hundra minst och jag gav 200%.
Allt på samma gång
Mitt i detta med tyfonen Yolanda Hayian så genomgick jag en av det stora sakerna i mitt liv, nämligen min adhd utredning och jag hade precis börjat äta min medicin. Saker och ting i livet mitt börjar komma på plats då jag själv fått upp ögonen om mig själv och hade jag inte ADHD skulle jag inte ha denna kraft och energi att kunna pumpa på som jag gjorde.
11 KG! Jag tappade 11 jävla kg på denna grej och de va kanske bra men jag gick in så hårt att jag levde på kaffe å vatten, fick lunginflammation Mm skit som sänkte mig extra men det va bara köra då jag hade en uppgift att sköta. Jag har lär mig hålla garden högre och högre då folk ständigt vill göra sig stora på saken jag kämpar för.
Det ena bakslaget efter det andra drabbades jag av och jag har gråtit floder men kämpat på trots att jag blivit grundlurad på saker. Jag är ingen kändis utan en helt vanlig kille med driv för att hjälpa andra. Har inte haft något direkt medial support innan eller efter men lite små saker iaf som gjort mig glad och stark.
Efter allt!
Efter att slitit rent it sagt röven av mig och även vart på plats i Tacloban som än idag ligger i högar av skit och bråte där det hittas lik än idag 4 månader efter tyfonen så börjar landa i lite lugn. Försöker bli av med mina T-shirts jag gjorde men som tyvärr blev sena och har nyligen gjort en donation i form av att eleverna i skolan kommer få lite skolkläder med tryck som jag i iver väntar på att få se i bilder.
En sak som är det svåra är inte bilder av det jag sett utan det jobbiga är att jag offrade allt och satsa så hårt men inte direkt vetat hur jag ska landa efter allt, hur man kommer tillbaka vet jag inte då jag känner mig frustrerad av vissa saker.
Att det försvann ca 8 dagar åt att sitta på flygplan flygplatser och väl på plats hamna på sjukhus gjorde mig galen! 8 VIKTIGA dagar jag behövde för att kunna få till allt och för att kunna få mer information om saker. Men har iaf gjort ett bra jobb känner jag med tanke på omständigheterna och Barn, Lärare mm människor på plats har visat gott hjärta och tacksamhet!
Mina 4 frivilliga, vad skulle jag gjort utan dom och allt dom gjort för detta! Vilka eldsjälar och för mig va det en självklarhet att pyssla ihop en resa åt dom till det drabbade i Filippinerna och som dom fick arbeta och vilken hjälp på bästa sett jag fick!
LARS LINDA ZEYNO OCH LINUS vet inte hur jag ska kunna tacka dom men dom har berört mig mycket med hur fint dom ställt upp med ALLT! ❤️
Mitt största stöd är min CHRISTEL och familjen som stått bakom mig hela vägen och det är dom
Som har kramat om mig när jag behövt det. Är otroligt berörd av nära överlag som offrat sig och hjälp med allt möjligt här hemma, människor som velat skänka saker och hur folk verkligen vill hjälpa berör.
Senaste kommentarer