Solen skiner och jag är på topp idag helt utan anledning kanske, men solen skiner och det är Måndag med nya tag nya möjligheter.
Tågstrejken i Söder är igång och jag stöttar den för fullt och jag hoppas människor har förståelse för dom som arbetar på rälsen där nere!
Morgonens bild är från Nynäslinjens glada å trevliga resenärer.
Föräldrar funderingar idag är detta gällande Napp eller Tumme i munnen,
Båda våra flickor snuttar tumme å jag blir lite tokig ibland när den slinker in i tid å otid men också skönt att aldrig va orolig över att en napp saknas.
Men i natt så sov Saga med en napp helt bara så där… Vad hände? Måste va en rolig grej antar jag men ändå lite skönt om hon vänjer bort tummen.
Hur tänker ni andra fällande tumme eller napp?
Skriv gärna kommentarer.
Lite virrigt skrivet men va sjutton… du förstod nog min poäng 😀
Jimmy, jag tänker inte tillrättavisa något eller någon alls då jag tror att varje förälder känner sitt/sina barn bäst och vill sitt/sina barns bästa (i alla fall i en lite ljusare värld) men här har du vår historia: Våra tre första barn använde napp, ganska skönt då de ju faktiskt funkar både som ljuddämpare och tröst. Så när våran fjärde och sista dotter vägrade napp steg paniken till MAX ganska så omgående då hon redan från födseln dessutom ärvt sin mors humör och envishet (ja, jag erkänner!) Men hennes nappvägran visade sig vara ganska så nyttig för mig i min mammaroll! Jag lärde mig att det inte är hela världen med ett barn som låter och gråter och att om någon stör sig på det (såklart att jag har förståelse för vissa tillfällen) så är det deras problem, jag menar verkligen det, DERAS problem… barn är ju barn och de måste de få vara. Är man ledsen så ska man få vara ledsen… tills man blir glad igen 🙂 <3 Nåväl, hur gjorde vi när vi skulle sluta med napp då? Jo! Äldsta dottern var tre år när jag en dag tyckte att hon såg fånigt för stor ut för att ha napp i mitt tycke. En dag när hon var på dagis eller förskola som det nu heter, så slängde jag ALLA nappar, var enda en! Ingen i reserv! När jag berättade det för Emelie, som hon heter så sa hon "köpa nya?" var på jag svarade "Nej, vi ska inte köpa nya" Första nattningen var lite knepig men redan tredje natten var nappen nästan bortglömd. Med nummer två och tre gjorde jag samma sak, jag sa bara "-vet ni vad mamma har gjort, mamma har slängt alla era nappar!) varpå de svarade "jaha!" och frågade aldrig mer efter dem… de var då bägge under tre år gamla. Fingrarna är ju knepigare… kan ju lixom inte kapa fingrarna och slänga iväg dem, eller? 😉 men man kanske kan göra fingrarna lite äckligare? Mamma använde stopp och väx på min lilla syster när hon var liten och snuttade så mycket på fingrarna så hon fick blåsor 😮 ganska så snart blev fingrarna mindre delikata 😉 Så mitt tips blev alltså gör det som känns rätt! 😉 Stor kram!
tror inte att det finns några regler gällande napp eller tumme, våra tjejer hade tumme i munnen från födseln och det är nu när den lilla är 1,5 och den stora är 3 som dom larvar sig med att vilja napp framför allt den lilla iaf spm även börjar sova med napp, skönt på ett sett då jag tycker det är lite hemskt att tummen åker in hela tiden och alla bakterier tänker jag på.
hoppas iaf att nappen kan göra att den lilla slutar snutta tumme eller nått.
Min son körde på napp och samlade alla vid varje nattning, men vi gjorde upp en dag om att sluta och ge bort dom, första natten va lite gråt men det var bara trösta ocg finnas till hands sen gick det kanon 🙂
Alla knep e bra förutom dom dåliga;)
Det här är fan ett ämne där precis alla har olika åsikter. Vår lilla tjej har aldrig varit särskilt ’nappig’. Hon suger heller inte direkt på tummen. Hon har i stort sett bara napp när hon ska sova eller när hon blir ledsen.
Åter till frågan. Napp är bra. Jag tycker nog att napp är bättre än tumme då den är lättare att vänja av. När man väl börjar ta bort nappen så finns den ju inte där. Man kan ju göra en grej av det och lämna in nappen på en sån där inlämning. Tummen har barnet alltid med sig och därför kan det vara svårare att vänja bort tummen.
Hej pappa Nicke:)
visst är det ett ämne med massor av olika åsikter, jag tror inga är fel och man känner sitt barn väl och det gäller nog bara att kommunicera väl.
napp e smidigt om man inte glömmer bort den… tumme finns alltid och som du skrev kanske svårare att bli av med.
ha det bäst och tack för kommentaren:)