Intensiva dagen men vabb på hostiga jätte rossliga busfrön och jag kämpar med saker som är lite tufft och får nu avlastning då mamma min dök upp.
Ringa läkare och pratat med kommunen om stöd för saker jag har svårt för som tex att fixa struktur och få saker gjort hemma.
Nej jag är inte lat och nej jag passar inte på utnyttja min diagnos som bortförklaring till saker inte blir gjort.
Har iaf bokat en tid på måndag där vi ska diskutera saken mer djupt.
Jag ska inte låta familjen lida av mina bekymmer här hemma där jag har det svårt utan finns hjälp vill jag ha det för allas skull.
Behöver någon som hjälper mig göra saker, kan va att diska eller ringa viktiga samtal fylla i papper gå träna mm, anledningen till att ja inte skolat mer är just pga att jag inte kommer till skott själv att ta tag i det då det blir för mycket och då väljer jag det enkla att strunta i det.
Allt med att jag anade något kom under tiden jag va föräldrarledig och min första FB uppdagering va ”Dag 1 i fångenskspen” och alla skrattade men dag 60 var exat lika tuff å hemsk som dag 1.
Alla skratta åt mig och tyckte ja va dum i huvudet kändes det som men sanningen va att jag led med kämpade som en tog ensam!
Jag hade inte dessa problem tidigare men efter att två flickor kom till världen kort efter varandra så blev det mer uppenbart att jag har ADHD och jag lägger energin på dom och försöker komma ihåg allt annat men med 14000 tankar i skallen blir det rörigt.
Lat är jag inte, jag har tre barn å hund samt en funkionsnedsättning i livet som gör att jag inte hinner allt bara och det blir lite mycket att det kan bli en heldag i soffan å sen kommmer jag på VA FAAN nu blev inget gjort…
Whilliam följde med till parken
Fullt bus
Saga vårat lite vilda frö
Novalie ledsen å öm i läppen eftet en liten vurpa
Sudden vänjer sig med sin nosgrimma.
Senaste kommentarer