Adhdpappan

Precis i stunden då det brister ut! 

Efter månader av väntan och med månader av förberedelser så blev det dags äntligen.  Precis som för en gravid som går och väntar och väntar på det bästa som ska komma så har jag gått och väntat på det stora som hänt denna helg för mig och familjen. 

Att se ens barn gå upp i mörkret varje dag och bege sig ut och springa oavsett väger känns speciellt men det är liksom bevisat att hård träning ger resultat,  och precis det resultat som vi fick hem i helgen var på grund av allt offrade där ute på löpspåret och i boxningslokalen.  

Matchen var igång och pulsen på mig var i 280, hade säkert lika hög som sonen min men på ett kusligare sett. Jag vet ju känslan av att gå upp öga för öga och göra upp med nävarna, men att ens son skulle göra detta nu men på ett SM slog allt!  En tuff fight alla ronder och jag hade känslan att nu jävlar går detta hem! 

Armen räktes upp och det slog som en lättnads lyckobomb i mitt hjärta och exakt samma känsla kom fram som när ens barn föds. Nu har ju jag fyra barn och minns denna känsla väl och det blir liksom en lättnads smäll i ens hjärta som får en att inse hur stort livet är med barn och hur starkt ens band till barnen är. Att få känns och se när ens barns dröm efter hårt slit går i uppfyllelse är magiskt helt enkelt och pappas tårar kan inte hållas igen mer när sonen min blev Svensk mästare i diplomboxning!