Adhdpappan

Sitter och tänker tillbaka på saker och ting som hänt mig senaste tiden och det gångna året och ska försöka sammanfatta lite av det hela. Allt började för länge sedan i verkligheten men det fanns ingen kunskap då eller som jag nu fattar det hela så fanns inte resurserna då av någon j… anledning.

I början av sommaren så började semestern och jag skulle sedan påbörja en föräldraledighet i samband med ledigheten, tänk 6 månader fri från jobb fri från alla plikter och allt måste, tänk att bara vara pappa och glida runt med barnvagnen, åka in till stan, polarna skulle komma och hänga lite och allt skulle bli som man målat upp det i alla år! Men jag kan säga att det var starten på en mycket viktig del i mitt liv som jag inte gör om men jag som jag inte vill ha ogjort.

På min Fb kommer jag ihåg min första status ” Första dagen i fångenskap” och det var precis det jag skrev, jag vet inte om det va så för jag skrev det eller om det bara var så men jag har en mycket ironi i mig och mycket som jag skriver är ironi också men det blev sant denna gång av någon anledning.  Att ha barn är inget nytt för mig men att ha två små sen två hundar och samtidigt göra en flytt till huset gjorde inte saken lättare direkt och med facit i hand hade jag inte skaffat en valp mitt i heller men det är lätt att säga i efterhand.

Jag har inga problem med rutiner, älskar det för det ger struktur, struktur är något jag tycker ska finnas bara och att gå upp 07 gör inget att äta lunch prick 11 gör inget heller inte ens mellis på klockslaget stör mig utan snarare tvärtom  det ger mig lugn för rutiner gör barn trygga precis som för oss, men mitt i denna fasta rutin så fanns det glapp, glapp som fick mig att kämpa i livet, tänkte det ger sig snart, det är bara lite inkörning så är det på som ingenting hänt.  Med fasta rutiner i livet stenkoll på kost koll allt som jag tar åt mig så funkade inte allt, det blev mer å mer stress en stress som jag kände skulle ta över men hur skulle jag klara ta hand om den.?  Jag lyckades få mig känna att fan jag är bra på detta, och jag börja känna enormt stöd för dom som gillar att vara hemma med barn, jag gav  och ger än idag en eloge till dom som älskar att vara hemma med barn i stället för arbeta, att vara hemma med barn är ingen dans på rosor direkt, hade önskat att jag fick uppleva det som mer kul och häftigt, tänk vad häftigt glida runt bara med en kaffe i kaffe hållaren och barnen busar.  När jag satt där på rumpan och drog min kaffe ute i parken helt ensam varje dag med barnen i solen  var det mys, vi gick med hundarna pratade och njöt, men inombords så hade jag panik, en panik jag trodde jag kunde bli av med eller att den skulle ge sig, den gjorde inte det utan den växte varje dag.

När vi var ute och gick mellan varven så la jag märke till alla flyg som flög i området och eftersom jag höll rutiner så lärde jag mig många av flygen som drog över via en app på mobilen var dom tillhörde och åkte ifrån, lite sjuk och kunna strosa ut titta upp se ett vitt streck kolla vilket håll det åkte sen veta exat vilket plan modell bolag det tillhörde,  detta uppmärksammades av flera som testa mig, men hur kunde jag komma i håg sånt hur kunde jag bara titta upp och ha rätt utan att titta innan på radarn?  Det va bara min adhd som var hyper snabb på komma ihåg saker jag gillar och flygindustri är ett litet nörd intresse jag har, älskar att flyga flygplan skulle kunna flyga när som fram och tillbaka var som.

Tiden var tuff och den blev tuffare varje dag men jag sa att detta ska jag göra utan tvekan, min sambo ville hjälpa mig och hoppa av sitt nya arbete för min skull men icke, jag hade en uppgift och den skulle slutföras. Det blev inskolning på dagis med första och sedan andra barnet och sedan dags för arbete räddningen, men i slutet började jag känna press att komma tillbaka till arbetet i stället. Fan lämna bort min minsta lilla dotter varje dag som inte ens kunde utrycka sig så vi själva förstod henne kändes riktigt illa, men det har ni gått vägen tack o lov  och det är skönt att arbeta igen faktiskt. 

vad var så svårt då? jo all tid emellan alla punkter, det blev en tidspress, hur skulle jag hinna göra allt detta nu det är bara 2 tim kvar  till nästa sak tex, skulle jag var själv skulle jag kunna sitta i en soffa en hel dag och inget skulle hända. den tyngsta tiden och jobbigaste var efter kl 15 varje dag,  det blev en magisk gräns som va extra tuff innan sambon skulle komma hem, och bara lämna över allt gjorde jag liksom inte men vissa dagar hade jag lust tänkte jag men hon har ju kämpat en heldag på jobbet tänkte jag så hon vill nog gärna komma hem och bara sitta en stund.  jag har lärt mig att man ska uppskatta om maten är klar på bordet när man kommer hem från arbetet och inte ta för givet! 

Jag kände själv att något inte stämde med mig och började fundera mer och mer, även min familj började försöka få mig vakna och en kväll var det på tv om en man som var idrottare som försökte få en Adhd utredning och min sambo hade satt på det med flit höjt volymen och jag nappa direkt och fastna som en skruv satt sig fast i trät. Det var ju som att jag var på tvn mannen kunde lika gärna vart jag och då sa jag efteråt va fan jag måste göra en utredning också, sedan tog det fart. Hade en dag jag mådde riktigt dåligt och var nedstämd men jag av någon anledning drog upp mobilen och ringde ett nummer, ett samtal jag aldrig kommer ångra!  det var väntetid och jag skulle kunnat kasta mobilen i backen flera gånger men hade bestämt mig denna gång att nu räcker det.  I andra sidan av luren svarade en kvinna med snäll röst som jag fick förtroende för direkt,  hon bad mig berätta snabbt vad jag ville och sån hjälp jag fick var det bästa jag kunde få den dagen. Efter samtalet ringed jag min sambo och berättade och tårarna kom direkt lättnaden att äntligen kanske få hjälp fanns nu. 

har nu fått en utredning om adhd och allt pricka in på mig så klart,  men det är bara positivt, jag är bara riktig snabb på saker jag brinner för och känner otroligt för att hjälpa andra, är ingen våldsam kille och har aldrig vart det heller, men kanske för att jag valt att aldrig hamna i ett polisregister och ska man slåss för att bli av med energin så gör jag det i boxningsringen. Efter att jag nu fått hjälp så har min vardag vänd till det positiva och lugnare, ett lugnt jag längtat efter att få känna länge.  Nu har jag massor att lära mig och får nästan börja om med mycket från ruta ett men det är jag villig att ta tag i och göra. 

Saker som är självklara för många och enkla är inte det för mig som särskrivning rättstavning plocka disken men andra saker som är super svårt och omöjligt för andra är super lätt och naturligt för mig med mitt driv och energi att lyckas med vissa saker och nu ska jag förverkliga en heldel i mitt liv och sluta slösa tiden på att andra stoppar mig.