Att känna sig utanför

Glömmer aldrig tiden då man skulle vara den som alltid var redo och tiden man alltid skulle ställa upp och vara de som peppade oavsett vad man fick stå ut med.  Allt börjar med spänning och en stor förväntan att få se vad som händer med kvinnans kropp under dessa 9 månader och man vill följa varje steg och utveckling som sker.  Första besöket för att se om det är ett liv där inne är så sjukt spännande och overkligt men så galet häftigt.

Någonstans mellan 8-12 veckor så börjans det kanske läckas till nära och en sådan glädje i form och rus och stolthet man får uppleva är ju säkert större än att berätta om man skulle ha vunnit en miljon på lotteri.  Det känns i kroppen när ens vänner peppar med allt om det ska bli bebis men någonstans så avtar den första kicken bland folk och jag upplevde det speciellt på min sida.  Att leva med en person som är gravid är inte en dans på rosor då det gäller att hålla tungan rätt i munnen jämt!  kom hem och säg ”hej älskling du ser trött ut” kan vara skilsmässa för vissa men för en kille som inte är gravid betyder inte det att du ser ut som skit utan det handlar mer om omtanke i fråga att ” ska jag hjälpa”  eller göra något för att underlätta kanske.  Många blivande mammor klagar på sina magar att dom är tjocka och hemska och dom känner sig som kossor och kan inte ens ser ner var dom ska raka sig längre,  men med garanti så tycker inte en blivande pappa det utan han tycker säkert kvinnan är otroligt vacker alla gånger!  

När börjas det kännas utanför?  bra fråga men någonstans i allt det hela så är allt fokus så klart på mamman och pappan ska bara finnas till och ta allt.  jag glömmer aldrig allt detta blöjsnack dag ut och dag in och denna hets på alla prylar,  det tar 9 månader vad är hetsen om??  tänkte jag.  Denna sak att behöva leva med en gravid är grymt kul och spännande men baksidorna då?  baksidan att bli lite bortglömd och aldrig få höra ” hur mår du?    blivande pappa är stark och han klarar allt och känslorna som en blivande pappa känner vem frågar djupare om det?  själv så upplevde jag aldrig att någon tänkte på mig utan det rullar bara på och jag tog min tid att träna extra och höll mig på egen väg för att slippa känna mig utanför.  En graviditet är sig aldrig lik och den är olika hos alla och pappor känner olika också,  endel är med hela tiden nonstop och är värsta hemma fruarna men andra kanske bara är som inget hänt,  själv var jag en mix men älskar att vara delaktig.

Nästan 9 månader utan sex plus efter förlossningen är ju inte den vanliga vardagen kanske,  endel kvinnor får världens sexlust och blir mer vilda än vanligt och en del blir helt utan känslor för det vilket man får respektera och endel pappor kan inte ens ha sex även om kvinnan vill då dom tror tror att dom petar på barnets huvud vilken man kan skratta åt.  Det är en dunder omställning i livet och det gäller att försöka anpassa sig och förstå men att inte få en hand på sig helt plötsligt kan kännas förbannat tungt då allt fokus ligger på kvinnan.  Vem vill känna sig som en tjatat äcklig snusk gubbe?  inte jag iaf men det hör till när en kvinna är gravid och att det inte är som innan.  

Hade inte tänk bli för djup i detta men vill bara lyfta fram att tänk på att det är två personer som väntar barn,  en med barnet i magen och en som får se det utanför.  Som pappa har man också känslor och killar överlag har svårare visa det,  trots att det kan vara tungt kan det ibland behövas lite extra pepp till en pappa som lever med hela grejen att se sin gravida kvinna gå igen denna stora förändring,  det tar att se och få vara endel av allt,  ibland vill man bara ta på sig allt,  allt värk som ryggen höfterna etc som kvinnan för leva med för att underlätta men det går tyvärr inte utan man försöker vara där som stöt så gott det går. Ja kanske bara var väldigt ensam överlag jag vet inte men bortglömd kände jag mig iaf och när första dottern kom och jag skulle åka hem snabbt efter förlossningen så kom smällen med känslorna och jag fick panik stanna bilen mitt på Johanneshovsbron mellan Södermalm och Gullmarsplan då jag inte kunna hålla glädjen lättnaden och kärleken av att jag nu hade en dotter i livet också blev för enorm.