Brevet jag väntat på

Det har gått lite tid sedan jag fick samtalet från företaget den där kvällen då jag satt med flickorna i soffan och fick ta emot i örat att jag inte är välkommen som tågvärd mer pga min ADHD.  Känslan som kom i mig det samtalet var en käftsmäll deluxe som jag inte kunde acceptera under några omständigheter då jag sköter mig och har ordnade förhållanden utan problem med alkohol droger och aldrig heller haft det innan i mitt liv,  det är två saker jag aldrig vart imponerad av iaf och leka häftig med ett kriminellt liv har inte heller lockat mig.

en sak jag haft tok disciplin med i livet är det att inte göra kriminella handlingar just för att ha ryggen fri när man söker arbete mm och jag försöker få andra att tänka lika.  En stark känsla jag haft är att Transportstyrelsen kan omöjligt vägra mig dispens som jag måste ha pga av min diagnos då jag är tryggheten själv i mitt arbete och jag har sådan arbetsmoral och stolthet i mitt arbete att inte förstöra för andra eller ens tänka tanken på göra andra illa.  Jag är en kille som älskar ge service och att göra det lilla extra för andra människor,  skulle lätt offra mig själv för andras lycka och trygghet.

Nu gäller det mig och att inte glömma mig själv 

Jag är godkänd att inneha säkerhetstjänst igen!  en sak jag aldrig tvivlat på någonsin och det känns skönt att jag fått min rätt igenom och allt stöd jag fått som värmt mig går inte beskriva,  det går inte tacka enstaka människor så här utan alla som vet att dom stöttat på något sett ni är med i mina tankar så fint!

Lättnaden MEN….

Har börjar känna att jag ibland ångrar att jag fick själv diagnosen på papper och att jag inte bara hoppa av i sista sekunden,  anledningen till det är att jag nu inte längre är lika mycket värd som människa.  Med min dispens gäller det vissa regler att följa strikt!

Nr 1: Att mitt neuropsykiatriska funktionshinder inte inverkar negativt på mitt säkerhetsarbete.   Och då undrar jag vem som ska utreda mig om lilla minsta sak inträffar och hur man ska se om det är ADHD eller inte som orsaker lilla minsta.   vem ska döma om saker är naturligt mänskligt eller inte?  ska jag inte få öppna munnen mera undrar jag, och jag arbetar bland människor i alla olika tillstånd och hotfulla människor stöter vi på ofta i mitt arbete och innebär detta att man kan skylla allt på min ADHD om jag öppnar munnen?  ska jag inte få diskutera längre i mitt fikarum om saker vi kollegor normalt gör där olika viljor och känslor kommer till tals när vi ventilerar på rasten.  Jag är fundersam i detta vad som gäller.

Nr 2: Uppföljning ska ske var sjätte månad hos behandlat läkare

NR 3:  Istället för kontroll hos företagsläkaren som är järnvägsmedicinsk kunnig var 5 år gäller nu kontroll varje år.   Senast precis innan jag berättade om min adhd hade jag 5 års kontrollen som visade sig att jag är för bra och frisk för mitt arbete men nu ska jag ändå kontrolleras varje år.

Nr 4:  Samråde sker med företagsläkare avseende eventuella förändringar av medicinering med psykoaktiva preparat.  Det köper jag.

Beslutet upphör att gälla omedelbart om villkoren inte uppfylls. 

Ekonomiskt har jag förlorat mycket pengar på detta och fått mått dåligt och gör det än.  jag är inte längre kollegan Jimmy bara utan nu är jag kollegan ADHD,  alla kommer inte tycka och tänka så men det finns tyvärr folk som gör det,  finns dom som inte ens hälsar idag!  Ni som hälsar skrattar och babblar på som vanligt,  en dunder KRAM  er alla,  ni ger mig energi och hopp om att få vara mig som jag var innan kaoset starta.

Kommer kontakta eventuell advokat (jurist) i detta ämne om frågor i fallet om vad som är rätt och fel och se om vi kan göra något. Enligt mitt fackförbund är jag inte diskriminerad.

undra varför jag känner mig det.

Tack alla igen och vill säga att tillsammans är vi starka!  Vi ska hjälpa stötta upplysa varandra och inte göra krokben för varandra. 

Älskar min familj som fått stå ut med en ledsen pappa  son bror sambo som inte känner sig lika mycket värd mer.

BILDEN SOM FÅNGADE MIG GLAD:)