Det är inte konstigt

Står här på mottagningen för oss med adhd och ska checka pumpen och kryssa alla frågor på olika skalor.
Morgonen bjöd på regn och hoppas fasen dammet åker rakt ner i diket nu. Utanför Dagis fastna jag med en pappa jag aldrig träffat förr och vi började prata allt om barn och precis som mig en noga pappa med ÖPPNA för världen och de barn behöver!
Samhället förväntar sig att dagis och skolor ska fostra våra barn känns det som och då rasar hela saken det gamla genuina.
Pappan jag träffade var pappa ledig och ny i Sthlm och som vi klicka på bra, en pappa jag lätt skulle va pappa ledig ihop med.
När jag pratar med andra pappor så upplever dom precis som att dagarna inte är lätt och att ensamheten från omvärlden slukar dom, fördelen för denna trevlig pappa var som han sa att han är ny i stan iaf så det va lugn men ändå så kan det va tungt då vänner arbetar på dagarna och man glöms lätt bort.
Vi diskutera att vi MER än gärna är hemma längre än vad systemet bjuder på men vi måste ut och arbete för att överleva och barnen lämnas för tidigt till dagisverksamheter, om vi har svårt tyda våra små barns viljor hur ska en fröken fixa det med 20 olika barn med 20 olika personligheter och språk kan man undra.
Mycket saker att prata om finns det iaf och trevligt va det stå i regnet med en pappa och surra pappa liv va det.