Pappas tankar

Samtalet jag inte hade en aning om slog ner som en blixt då hon i andra sidan luren med tårarna sprutande vräker ur sig att nu är det bebis magen.  Känslan går den beskrivas eller måste den upplevas bara?  glömmer aldrig den tiden det väntas bebis i magen hur jag går runt och förbereder mig mentalt i iver och glädje och att allt ska bli så bra som möjligt.  Från att skaffat hund i väntan på att bebis inte ville bli till till att skaffa en fin ny halvkombi och utredning på varför det aldrig blir barn till helt oväntat STORT besked att nu är det saker på G äntligen, som ett brev på posten.

Ny skaffad 3 rum och kök i ny lya närmare stan ny bil hund och ny skola för sonen,  allt på en gång kändes det som och nu på detta ska det bli bebis mitt i allt.  Stort och det häftigaste som finns på denna jord.  Jag rycks med i 180 direkt och sätter mig och är som självaste barnmorskan själv med kunskap om hur kvinnan kommer ändars och vad som ska komma ska pga att jag redan har en son sedan tidigare.  Glömmer inte heller då min sons mamma blev gravid då 20 år ung och inte alls mogen eller redo egentligen,  hade inte rest inte vart på krogen inte skaffat utbildning etc,  men det samtalat på en liten Kina restaurang ändrade mitt liv pang då jag kommer i håg mina ord så väl att STÄLLER MAN TILL DET TAR MAN HAND OM DET!  och då som förvirrad 20 åring som tog beslutet  att oavsett beslut är jag där till 1000%

Beslutet som tog endel av min ungdom som jag aldrig kommer ångra beslutet som gjorde mig till den jag är idag med helt andra värdering i livet beslutet att inte kunna fara runt att inte kunna boxas som jag då gjorde och precis året innan hade en Sm i bagaget.  Från att inget i livet förstå till att läsa varenda sak om barn och gravida vad som händer där inne,  från att inte lägga sina små fjuttiga kronor på onödigt till att börja spara och planera livet som PAPPA.

Förälder kursen på mödrarvården fick mig att börja se saker som att jävlar vad själv jag kommer bli snart,  jag var ju 20 år men såg ut som 14 oskyldiga år rakt igenom och dom andra papporna total ignorera mig på kursen och visa direkt att du lilla pojke du har bara gjort ett misstag,  precis så upplevde jag det och de hade sina förutfattade meningar om mig som ung liten skit som mamma fortfarande laga mat åt.  Som krigare som fighter fatta jag direkt att tävla och visa ALLA att jag kan detta oavsett hur jävligt det ska bli så kommer jag ta mitt ansvar mer än vad jag sett många andra göra.

Min son var inte planerad för fem öre och samtalet till min mamma skrattar jag åt idag,  satt i bilen på Lidingövägen då jag ringde henne och innan jag ens hinner säga ett ord fräker hon ur sig är L men barn???? hur fasen kände mamma på sig detta har jag tänk på sedan det samtalat,  en arg mamma men så ödmjuk och förstående och lugnande att nu min son hjälper vi er och kommer alltid finnas som stöd.  Kärlek rakt av från min mamma som funnits där i alla väder sedan jag föddes,  därför är jag henne alltid ärlig och har alltid berättat mina små bravader för henne för att inte vara en ljugande opålitlig son, men visst har jag små gömt mig i livet men mamma har alltid vart min trygga punkt.

Jag ser allt från tiden som ung blivande pappa som en stor lärdom i livet och jag har med det kunnat slappna av på mitt sett samt kunnat ge trygghet till C så gott jag kunnat.  C fick mycket beröm av mig till människor runt ikring som frågade om humöret etc och hur hon vart allmänt.  En sådan energi och glädje C hade var fantastiskt att uppleva lika så som jag kände mig borta och ensam.  Hade börjat tävla igen och vill erövra landet med mina snabba händer och egna stil men paniken att inte hinna satsa innan bebisen skulle komma började tära på mig och att återigen börja om nya livet med spädbarn med noll sömn och att inte kunna träna igen fritt eller tävla var ett tungt steg för mig.  Jag har alltid låtit min barn gå före drömmarna och drömma ska man och sedan ta en bit i taget i den takt det går.  Själviska pappa kanske någon tänker men faktiskt så har jag också som människa känslor och saker kan vara tufft likaså som det är det stora häftiga steget igen som man längtar efter hela tiden.