Egentid
jag öppnar dörren och det är sent hemma, så sent att jag fick ta en taxi hem sista biten, det hade vart människor på spårområdet i Handen området som gjorde att jag missade bussen hem. 180 spänn som sista belöningen på den kommunala resan men säkerheten går först och det är inget att tumma på. Stegar in och känner den där extra tystnaden den där känslan inte behöva smyga på tårna och bara tända upp kändes lite nytt för mig. jag kryper ner i min stora säng om omfamnar mitt stora tunga sköna bolltäcke och inser hur jävla tyst det är och vilket plats jag har sängen, jag brukar bara ha den lilla kanten som man borde ramlat ner för så många gånger men aldrig gjort, precis där stuped ner sluttar där ligger jag som djupast och bäst.
En hel natt ensam men lite skruva på sig, kan bero på den kvava värmen som slagit till och mitt täcke är sjukt varmt och jag måste vända på det ibland för att hämta ny luft men hur knöligt och tung det är är så vill jag inte sova utan bolltäcket, precis som ett litet barn inte vill vara utan sin mamma och pappa vid läggdags. Öppnar mobilen där texten lyser upp med att dom två små flickorna vaknat och skriker i panik efter deras pappa, en text som berör mig och som visar kärlek oss emellan, en text som är så stark med få ord.
Snart har det gått ett dygn ensam på semestern och jag känner mig lugn harmonisk och tillfredsställd med att ha det lugnt hemma, jag och hunden vi stressar inte vi är bara och tar sekund för sekund som två fria fåglar ute på den soliga baksidan men skön musik spelandes i dom små hötalarna. ” även fast tiden går” sitter jag och lyssnar på, Albin upptäckte jag så sent som igår, en kille precis som mig som jag kan spegla mig i då hans texter är det jag har ständigt i hjärnan, en kille som missade skolan som är pappa och som precis fått ADHD diagnosen är och blir min sommar plåga i lurarna.
Sinnesro
Vinden sveper omkring mig och den ger minnen och känslor till platser jag känner mig hemma i, den får mig att drömma bort och att se livet i andra bilder med andra möjligheter till sinnesro. varmluften omfamnar mig den greppar mig den ger mig känslan jag behöver får få fram tankarna att vilja njuta extra. Egentligen borde jag vara effektiv och göra världens ryck hemma då jag är ensam, borde röja undan och överaska med att bygga lite nytt, få undan det gamla få saker att börja leva men känner att det är bara yta och jag är inte yta jag djup, djupare än många kan nå mig, djupt betyder inte att de är negativt utan att just bara få sitta och låta tankar flyga iväg utan stress att bara få se björkjävlarna på baksidan jag hatar normalt svaja friskt i vinden, jag tål inte björkarna som täcker hela dagens sol på platsen jag vill sitta och äta frukost vid men idag är dom mina vänner då dom bjuder på ett ljud som glorifierar sommarn helt magiskt med den varma sköna värmande luften vi sällan upplever.
Känslan
Jag har legat lågt med skrivandet och börjar organisera min lilla hjärna lite med var min plats och känsla är egentligen. Varför började jag skriva och varför delar jag mina tankar och känslor funderar jag på, tänker även på vad tjänar jag på detta? vore det att tjäna för överlevnad skulle jag lägga ner innan jag publicerar detta ens, det jag tjänar är att släppa loss min hjärnaktivitet i något som är positivt för mig och kan ja dela mig för någon vill läsa är det en bonus. Jag är en tävlingsmänniska och försöker finna möjligheter med min text att må bra.
önskar alla en kanon dag i dagens underbara
Senaste kommentarer