Ut och jogga sa han lugnt i telefonen men jag försökte bestämt förklara att det funkar inte riktig så utan att jag behöver hjälp för det kryper i mig och det bara ökar och ökar för varje dag som går. Det samtalet var för någon månad sedan då jag ringde in och försökte få hjälp, hopplösheten att ingen förstod mig ökade men min vilja att inte ge upp ökade, det triggade mig trots hopplöshet att inte bli tagen på alvar att inte få sin röst hörd. Varför ska det vara så svårt att bli hörd? varför ska man vara stark när man känner sig svag och nedstämd, varför ska man behöva känna depression fast man inte är det? frågorna är många och det är helt normalt för mig att ha 100 frågor i skallen och jag vill altid ha svar på två röda sekunder och jag ger mig inte för än jag har mina svar!
När jag väl påbörja min utredning så öppnande jag mig för mina närmaste och en av dom lyssnade sedan titta han rakt fram på vägen där vi åkte i min bil och jag såg hur han lyssna och tänkte innan han han sa ” ah nu förstår jag varför du har sparrats så jävla mycket” det är ju din egna terapi för att komma till ro! precis så är det, att gå upp i ringen köra ett par ronder har alltid hjälp mig till balans och ro, oavsett kondition så har jag kunnat köra mot vem som helst när som i stort sett!
Att vara hemma med barnen tar på energi men för mig om det är för mycket så laddas energin och jag behöver andas få luft och behöver komma bort ett par timmar då och då för att just boxas och bara släppa att, att få slåss lite ger mig harmoni och trygghet, känslan av en fet höger är så enorm att jag skulle vilja göra det på heltid men jag har en sak som är prio 1 och det är familjen min hemma trygghet jag alltid vill komma till varje dag, kärleken till familjen går inte beskriva i ord med några rader. Jag har alltid valt mina barn före allt annat, jag vet att jag har haft talang att komma riktig högt i thaiboxningen även boxningen men alltid valt att vara med barnen, Dom ska inte förstöras av mina drömmar utan jag ska hjälpa dom förverkliga sina drömmar vilket kommer ge mig mer än mina egna och jag vill hjälpa dom på vägen dit.
Att leva med mig som vän är inte det lättaste det vet jag och har redan långt innan försåt det men nu vet jag varför och nu kan jag bara jobba på det till det bättre, nu kan jag vara mer öppen till mina nära och inte låta mig utnyttjas av andra. Mina nära min familj kan nu tänka ”då var det som vi anade och de kan hjälpa mig på traven när jag behöver hjälp utan att jag vet det.
Så fort jag blir frisk igen ska jag upp i ringen igen och bjuda på dans!
Senaste kommentarer