Nu vet jag

Många frågor jag gått runt med i mitt liv har börjat klarna och min bitterhet eller frustation jag känt över saker som hände i mitt unga liv har ändrat bara.   Har beskyllt mina föräldrar och nära över mycket men lika ovetande som dom i min omgivning uppenbarades livet och allt kom på plats att orsaker eller förklaringar till saker bottnat sig i ADHD.

Skyll inte allt på din ADHD skyll inte på någon annan än dig själv kan jag tänka ibland,  ADHD för mig idag med med vetskapen är en drift en styrka en passion jag inte vill bara utan,  men det jag verkligen hade önskat är att detta kom fram i den delen av livet då jag verkligen behövde den där motivationen skulle behövts som mest nämligen i skolan.    Jag klara mig från skiten och varför har jag gjort det?  varför sitter jag inte på kåken varför sitter jag inte med drog problem eller alkohol mm?  kanske för att jag har en sådan kraft och känsla att inte gå ner  mig i skiten och att inte förstöra för andra.  Tonåren levde livet med små bus och precis som vilken tonåring som helst egentlige med lika val,  mitt val var idrotten och familjen och att inte ramla in i problem.

MAMMA OCH PAPPA

Alltid var morsan startklar att ge sig av ifall någon av oss behövde hjälp, Pappa arbetade och drev företag under tiden då lågkonjunkturen slog hårdast  och mamma jobbade inom vården men ALDRIG tog hon ett glas vin framför tvn utan hon ställde alltid upp i vått och torrt och skulle jag sova borta hade hon koll på var jag var,  försökte smita ibland med oftast rasa det genom att mamma och pappa låg mig hack i häl och lyckades lokalisera mig ändå.  Uppväxt på skärgården där man kände sig som en fånge och där föräldrarna fick skulden för allt,  jag och många andra försökte hota med att göra dumheter som straff för att vi levde lång ut åt H från livet som lockade.  Att pappa ständigt körde mig under tiden jag körde fotboll i Spårvägen från Sthlm södra förorter hem till skärgården 5-6 dagar i veckan om jag inte åkte kommunalt och var hemma kl 23 på vardagarna var guld värt och på den tiden förstod jag inte hur stor uppoffring pappa och mamma gjorde för mig.

Tänker på många av dom som aldrig fått eller får den hjälpen som i mamma och pappa kunde ge mig under min uppväxt och den kraften dom hade att ALDRIG ge upp oavsett vad som inträffade har gjort mig till den jag är idag.

Många skyller sina misstag på sin diagnos jag kan bara säga att för mig har den vart en förklaring till saker och hade verktygen funnits tidigare hade livet sett annorlunda ut idag.  Människor förknippar ADHD med något negativt och att det bara att brottslingar som har det men sanningen är att skulle dom haft samma stöd som jag haft under min uppväxt skulle deras liv sett annorlunda ut också också.  Många får sina diagnoser när dom tex åker in på kåken och tänker ofta den frustation ADHD ger när man inte har vetskap om den.  Verktygen jag ofta talar om är A och O och att lära sig planera lägga struktur  i livet gör dunder succé, för mig iaf.

Summan av allt jag skriver nu är att en trygg uppväxt  där stöd hemma finns är grunden för det som händer framöver och ta vara på barnen och våga tala med dom våga släppa vin glaset våga gå ut på gatorna och visa er för era barn,  våga visa att ni bryr er så kommer dom att falla tillbaka på det med större sannolikhet än om ni bara blundar.

Små barn små problem stora barn STORA problem?