Vi alla e olika

Intressant hur vi alla tänker olika om saker som kan vara ganska självklart och för oss vuxna med kunskap i livet framförallt är saker kanske självklarare än för ett barn.
Tänk ett barn som har ADHD som inte blir förstådd av andra med allt som finns i tankarna hela tiden och att få brottas med det inombords tär mycket. Frustrationen att ingen förstår den man känner och tycker eller frustrationerna att inte förstå det enkla som andra uppfattar saker.
Med min diagnos på papper ser jag klarhet i hela saken med livet och livet blir mer och mer uppenbart för mig.
Har levt i en skugga hela livet där ingen förstod mig och jag lider med dom som inte får chansen att få hjälp och jag tycket synd om dom som inte vill ta reda på fakta om ADHD utan istället bara kastar en mörk skugga över diagnosen.
Det måste inte vara krångligare än att förståelse behövs och att få bli accepterad för det man är och har!
Tänk att sitta instängd hela skolan och ingen bryr sig och man får leva med ett utanförskap som tar på krafter å energi.
Tjejer kan vara duktiga i skolan och ha topp betyg men sen då?
Hemma i vuxna livet kan det komma ifatt hemma då tvätten aldrig fixas maten lagas inte disken stör kvar och ångesten växer mm.
Killar och tjejer kan vara väldigt olika i ADHD, blunda INTE för att en tjej med bra betyg i skolan inte kan ha ADHD. Alla är olika i sina diagnoser och svårigheterna är olika.
Folk verkar tro att vi med ADHD går runt HÖGA på amfetamin men så är inte fallet då doserna är så låga att det gör en inte hög alls utan det ger en jämn balans i vardagen. Det är inget rus eller en kick som säger WOW!

Tänk bara längre än näsan räcket det är mer värt ta reda på fakta än att döma ut.