Adhdpappan

kl är 04 klockan ringer och jag har vilat iaf någon timme men knappt pga allt i skallen, sitter nu i gryningen på rumpan utanför den utblåste terminalen som nu består av galler och ihop lappat tak och funderar lite över den snabba tiden här nere på Leyte Tacloban och Dulaog. Lättnaden att jag äntligen tog mig hit och att jag fick se alla dessa barn som utstråla en sån enorm kraft och livsglädje får mig leva vidare i starkare hop om livet! Jag är glad att jag växt upp nitet land som Sverige med alla våra fina värderingar om att ingen ska känna sig utanför. Tänk känslan när man diskuterar om värderingar och en person som inte fått uppleva det fylls av tårar ihop om mänskligheten, det är mycket jag kört mig här och många har tagit sig tid och frågat mig saker som jag kunnat besvara på med stora lyssnande öron. Igår satt jag i ett klassrum med massor av skolbar omkring och helt plötsligt slår dom till och sjunger en sång för mig som jag har nynnat på vilket överaska mig totalt och de två gitarrerna jag köpte gjorde susen kan jag lova! Wow kicken energin glädjen det barnen leverera kommer sitta i mig bra länge!!:) Flyger nu vidare och ska försök slappa två dagar på Boracay innan hemfärd till min saknade familj med barnen min älskling och hundarna!