Här om dagen fick jag uppleva en sak som kränkte mig kanske för första gången på riktigt i livet! Om jag själv vetat om min adhd innan i livet hade jag aldrig själv vart så förbannat korkad och lätt dum att själv kritisera andra och skyllt på saker till höger och vänster om att adhd är påhitt och endast finns pga dålig kost! ADHD finns men försvåras av tex dålig kost och jag har lärt mig att inte lyssna på andra låtsas experter utan på mig själv med hjälp av kunniga inom alla sidor jag litar på. Jag har alltid känt sedan barnsben att något är fel, glömmer aldrig hur snabb jag var i början av livet, lärde mig räkna snabbare än snabbast och va så snabb att fröken på den tiden stoppade mig hela tiden, jag snappa upp geografi som värsta magneten och än idag har jag fotografiskt minne genom att bara titta på en karta, använda Googles bilder och jag hittar i stort sett direkt om jag släpps ner på den platsen, jag är snabb på läsa av saker jag har känslan kvar precis som när jag va liten. Problemet började när läraren hindrade mig och tog död på mitt brinnande intresse och problemen började sen i högstadiet då alla skyllde på att jag bara va busig.
Busig charmig och och lite okoncentrerad är bara förnamnet av den tiden, jag va inte den tuffa killen som killarna såg upp till utan jag va killen som fick skallen nertryckt i toaletten jag va killen som fick slag sparkar knän och LEVT med glåpord hela livet efter mig. Min trygghet var alla snälla tjejer i skolan och där använde jag min charm teknik och än idag är jag tryggare med tjejer .
Min tolerans är hög och mitt sett att tänka för att minimera risker då jag vet att om jag brinner av så kan det svartna och har då valt hela livet att inte gå vägen där skit finns och där risker finns för problem har jag undanvikit.
Om kunnandet hade funnits på den tiden jag växte upp skulle kanske mitt liv vart annorlunda idag, jag hade säkert vart den jag drömde om nämligen att bli en Pilot, vet inte hur många gånget jag tittat filmen TOPGUN men den fick mig leva på drömmar iaf. Hade jag haft en skola som fattade och visste om adhd hade jag idag klarat mina drömmar. Mamma och pappa kämpade hela min ungdom och dom fick rådet av BUPP att dra en baseboll trä i huvudet på mig om jag var jobbigt.
Att idag med mer vetskap om adhd blir jag riktigt ledsen av att höra när folk med avsikt riktar sig åt att trycka ner folk med adhd.
Som på FB när det står att det ÄR MODE MED ADHD tex är riktigt provocerande och kränkande! Att folk stör sig på min blogg att folk stör sig på min öppenhet att folk ens orkar engageras sig och uttrycka sig illa är illa.
Se över eran egna situation tänker jag direkt! Eller testa hoppa in mitt liv sedan barnsben och testa känn av hur det känns att leva med en sak som är så stark att den är ett helvete att älska så känslorna tar över allt!
Adhd är positivt men oxå negativt när man inte vet hur man ska ta hand om den och leva med den.
Säga att adhd är populärt är riktigt illa och det är fan bra att det pratas om det då medvetenheten och kunnandet ökar hela tiden.
Leva som en jävla jakthund på driv är påfrestande och jobbigt, att se 10 olika möjligheter för en enkel förbannad sak är ett helvete!
Men att ha denna glädje denna kärlek denna puls för saker man gillar är obeskrivligt och det kan bara en person med adhd känna.
Empati för andra är ett ständigt tänkande hela tiden och säga att man är självisk är helt fel, nu bloggar jag öppet men det va ett sett att för första gången i livet ta tag i saken själv och faktiskt va lite självisk och att människor vill läsa är smickrande
Min läxa i livet var att ta tag i detta innan det gick åt H, och jag kommer aldrig mer kritisera en diagnos av detta.
KRAM
</aAdhd är positivt
Tänker utanför boxen är bara förnamnet!
Oberoende! , minst sagt.
Hyperfokuserade att det inte kan förstås hur mycket.
Snabbtänkta, att hinna se saker innan andra gör det med tex känsla.
Sensitiva och det går inte beskriva utan måste upplevas.
Kreativa unika roliga är bara några positiva saker av allt som finns.
>
Senaste kommentarer