Nyheterna har gått varma senaste dagarna i jakten på pedofiler.
Finns nog inget värre fasa för en förälder än att en pedofil skulle kunna få tag i ens barn på något sett. Jag ryser av en sådan hemskt fasa vid bara tanken att en sådan människa ens skulle se mitt barn eller någon annans.
Fick upp nyheten i helgen att en pedofil blev plockad av insatsstyrkan i porten bredvid våran gamla port som vi nyligen flyttade ifrån. Våra barn har lekt själva ute där en förbannade jävla pedofil bott, och bara vetskapen om detta gör en obehagligt sårbar på något sett. Man tror man är säker och inte fasen skulle det bo en pedofil här, men jo det gjorde visst det och tacka fasen att den människan sitter häktad nu och lär inte komma ut i första taget.
Man vill droppa namn öppet men sånt för man inte göra i detta messmörs land för då är man en brottsling själv.
Vill upplysa varenda förälder om vad som bott i området men nej nej inte innan en dom är fallen….
Hur som så är obehagskänslan obeskrivlig lila som den är lättad att Pedofilerna i detta nätverket sitter hämtade nu.
Jag får liksom svårt sätta ord på saker man tänker och känner i detta läge.
Som förälder försöker man förklara för barnen att aldrig tala med okända människor men folk som vill barn illa, dom vet hur dom ska lura barn till sina gärningar. Hur talat man tills ens barn om sådant undrar jag, hur skyddar man ens barn? Är man med dom hela tiden och inte ger dom chansen att leka själva eller vad gör man?
Frågorna är många hur som och detta ämne gör mig livrädd.
Det är riktigt otäckt och de finns närmare än man tror. Och tyvärr vanligare än vad man tror. Vi skyddar våra egna med allt vad vi kan, och plötsligt förstår man inte hur det kunde ske. Varför såg man inte…
Som du skrev i ett annat inlägg. Vi måste lära våra barn vara trygga i sig själva. Att bli starka och att säga nej när något känns orätt.
Så skrämmande ja att dom finns i ens närhet fast man inte tror det. Dags att införa som i England där man får jaga pedofiler och locka ut dom till polisen.