Var börjar jag…..

Jag har femtioelva olika funderingar på vad jag ska skriva om nu när jag äntligen lyckats fånga datan,  satt igår vid soffan och skrev på mobilen en ganska långt inlägg som wordpress valde att skicka ut i rymden och allt jag hade lättat ut försvann likaså mitt sug på skriva om allt.  Det har vart en heldel saker i skallen senaste tiden och även kroppsligt som inte är åt det starka glada hållet utan mer åt det sega vad händer Jimmy?  men att vara stark är A och O.

Ingen kommer och tar mig under armen och säger Jimmy du fixar detta kom igen nu och ta tag i det bara,  så känner jag och så saknar jag. Satt på radio uppe i Uppsala och pratade loss om mig själv lite då jag tog upp detta med träningen och boxningen,  tänk om jag haft EN stark person som offrat tid åt mig och förståelse  för då vet jag inte var jag skulle vara idag.  Många stora drömmar har jag hela tiden och bilder som rullar i skalen som lite motivation i livet och jag blir förbannad på mig själv och undrar varför i helvete gör jag inget av tankarna och drömmarna?  Det som stoppar är barnen!  Barnen går som nr1 och jag minns min son 1 år gammal då jag stod i boxningsringen nere i Thailand och reppa slag sparkar och clinch varje dag och tänkte nu jävlar kör jag.  Jag körde inte utan fastnade i tryggheten för min son som behöver en pappa lika mycket som sin mamma och jag tränade hemma i kylan igen på olika ställen som alltid.

Många frågar

Vill du tävla igen?  har du skador?  hur mycket vill du köra?

frågor kommer ofta och jag tänker att jag inte vill vara en jobbig knöl som inte ger det folk kräver och önskar få ut av mig.  Tanken på köra själv och hjälpa har jag haft i flera år och vart nära på öppna gym hemma i kommunen där jag hade hittat lokal på bästa ställe med ett namn och logga fixat,  ett litet hälsofik skulle finnas men det som stoppade mig var hur ska jag hinna allt hur ska jag överleva?  om ja blir sjuk?  vem kan hoppa in ta pass?  alla dessa frågor man behöver tänkta på men som man ska fixa innan snurrade i skallen och likaså nu med lite fegis känsla att misslyckas. Gick tillbaka till mitt trygga arbete med oregelbundna tider igen där jag inte känner wow detta vill jag göra….. trygga jobbet som skickade mig för en jävla diagnos.   Vem och var ska jag köra med eftersom jag har sug varje dag på fightas och hur ska jag fixa träningstiderna mm är en stor fundering som snurrar hela tiden och varför inte bara hjälpa andra kanske istället.

Min egna terapi

Att sitta hemma är mysigt oftast men att inte sväva lite och få boxas gör mig ledsen,  observera att jag ser inte boxas som våld och jag är inte den elaka typen när jag boxas utan jag är den som ser sporten och jag älskar att anpassa mig efter alla.  Minns när en nära och kär vän fick höra om min ADHD diagnos som direkt sa till mig nu förstår han varför jag alltid sparrar på olika ställen själv och varför jag inte matchar, och sanningen i det han kläckte ur sig var fint och sant, det fina var att han förstod mig direkt och satta spiken PANG så rätt.   Att sitta här ensam som jag ofta gör med sug ut i hårtopparna och fingerspettsarna får mig att kliva över murar till att sparras.

Testo boost

Att kliva in och se alla hårda blickar som att jag är det ända dom ser som sitt lilla slakt offer är skönt på det settet att jag tävlar mot mig själv att bara köra. Gaddade över hela kropparna med muskler och hårda käkben som spänner sig med dessa blickar är kanske en skjut mig själv känsla för många och visst lite av det känner jag också men som 3 barns pappan med heltidsjobb där jag inte hinner träna regelbundet  är det ett måste att möta vissa dagar för mig och det slutar alltid med kramar iaf och dessa gaddade grabbar är lika dödliga som mig själv:)

Hjälpen

Har fått frågan att hjälpa en mycket duktig kille som gått proffsboxningsmatcher med att få in thaiboxningsteknik  och kände direkt att SJÄLVKLART  vill jag hjälpa och vilken ära att en person  frågar mig vilket är ett gott tecken och peppande för själen min.  Det var ett tag sedan jag tex coacha och har för mig det var i Varberg förra hösten  med en av landets hårdaste unga krigare med Sm titeln i bagaget.  Coacha och träna är två olika saker men det är givande och förbannat kul få andra motiverade att tro på sig själv och att övervinna känslor kraft mm som sporten kräver.  Den positiva energin är för mig det viktigaste då jag relaterar till mig själv och även vad som faktiskt funkar.

Livet är en fight

För mig är det en fight hela livet och att ha kampsporten i mig sedan 15 åt tillbaka har nog varit min räddning många dagar kan jag säga.  Att bara gå in träna i 180 skulle jag önska ibland men jag är den som tränar och socialt fastnar hela tiden vilket är kul också.  Den sociala biten av träning är mitt sett att träffa människor också, det är kanske därför jag inte har mycket nära till vardags vad vet jag.

lite sammanfattning är att våga lita på sin förmåga och att våga leva drömmar.  Att fastna i den gråa zonen för att man är trygg kanske inte är det bästa för att egentligen må bra med sig själv.

Att tex låta fingrarna gå loss på tangenterna är för mig också en terapi istället för att få ont i skallen.  Önskar mig en helt egen data som jag kan öppna upp och bara skriva på!  tyvärr är datan ständigt upptagen och jag har sällan tid att utnyttja den.  Skriva på en mobil är egentligen sämst då jag inte ser allt och alla dessa autokorrigeringar som mobiler gör i bara farten får mig iaf att skriva mer fel.

Allt är inte boxas i hjärnan

Finns vissa personer som jag skänker en extra tanke åt vardag men som jag inte skriver ut eller tackar mer än jag borde.  jag är sämst på svara människor, ibland kommer det upp massor av meddelanden och jag öppnar men egentligen inte öppnar som om att jag läst…. men tänker att jag svarar senare när jag kan och poff så har jag glömt bort mig,  det är en sak jag hatar med mig själv att ständigt glömma saker.   Önskar bara få stänga av ibland och dra ut sladden men då inte sitta här hemma utan hellre på ett berg vid vattnet med ett stort metspö i handen och fiska abborre precis som förra veckan ute på Tyresta.  Det jag nu ska göra är att skriva några sms och skicka mina personliga tankar och tack till några få!   ( sms paus)

Och med fixat nu känns det lite bättre genast i hjärtat och jag ska börja skaffa små lappar som jag kan sätta på en tavla med just dessa pauser där jag tar en sak i taget. Alla dessa måste fixa grejer blir för många och jag glömmer mig själv och nära och kan  bli helt försvinnande med inget gjort alls istället.

Det gäller att  försöka skapa små lösningar i vardagen som underlättar och i morgon kommer en kontaktperson hit för att samtala med mig vilket känns intressant och givande.  Visste inte att jag kunde få vardagsstöd pga ADHD men det gick från kommunen och tack för det.

Ett inlägg jag inte hade räknat med

Tanken var att skriva helt andra saker men känslan att bara släppa loss lite tankar låg bäst till idag och lite senare kanske då jag kan skriva om annat i mitt liv och vad jag gjort som förälder i helgen.  En tanke ja fick när jag gick med  hunden i morse var att det skulle va skönt nu när det inte blåser att just sitta och fiska med grabben som kommit hem från en fotbollskupp i regniga Örebro men då behövs en bil till för att handla metspö och för att ta sig till en sjö…. måste titta på ett alternativ med bilar som bara kostar pengar men som verkligen behövs längre fram. Som söndagen ser ut smiter tjejerna till Bromma och jag blir kvar hemma för att bara ta det lugnt med Whilliam och Sudden.

Detta inlägg har nu tagit en halvdag att skriva då jag blir avbruten hela tiden,  tjejerna sov flera minuter och jag fick rycka ut hjälpa med bilen som städades efter att Saga spytt ner sig igår,  Christel slarva sedan bort bilnyckeln och andra saker bryter hela tiden….  men jag fick ihop något skräp iaf:)