Jag pluggar in musiken i örat!

Det är dags att göra sig klar igen för det dagliga,  det vi gör för att överleva och det som genererar våra liv med tryggheten att kunna betala räkningar och betala maten för bordet som föder oss starka och friska.  Ser jag fram emot att gå till ett liv i vardagen med mina sysslor som arbetet bjuder på ställer jag mig frågan?   jag älskar hjälpa andra människor älskar  att vara den som offrar sig lite extra med hjärtat för att andra ska lyckas med allt från att ta tex sig upp för ett par trappor då deras ben kanske inte är starka nog,  jag mår som bäst av att kunna göra människor det lilla extra glada med spontanitet från hjärtat.

Behöver jag ens tänka om en person behöver hjälp?  nej jag gör det innan personen hinner be om hjälp helst,  det är något som jag har i mig bara att vara snabb och se sådant.  Min egna stora fråga är om mitt arbete det jag tycker är mest passande ?  för mig och svaret är alltid nej!  Ska ta tag i detta och börja titta efter skola så jag kan utvidga mitt kunnande lite och även få det på papper.  Jag vill ju bli Polis vill göra det där extra som folk behöver,  att kasta sig in i olika knepiga situationer är det jag är van att må bäst i.  i mitt arbete råkar jag ut för mycket knas vissa stunder,  har haft yxor flygande mot oss,  haft knivhuggningar,  självmord och sjukdomsfall och allt detta kan hända precis när man minst anar det och då är det bara slå om till den yrkesroll jag har och använda alla mina kunskaper jag lärt mig i livet genom olika utbildningar och  verkliga händelser och hålla fokus och lugn,  lugn är det absoluta!  Livet på rälsen är en mix av allt.

Sitter med lite skön musik i örat av Adele med låten Hometown glory och njuter av lugnet utan barn som busar vid benen och bara är själv, tvn är av och jag kan äntligen fundera och se lite saker i ljuset framåt,  det största ljuset är att få komma hem till alla våra barn varje dag och få känna lycka av kärleken från dom när det hämtas på dagis eller när jag kommer hem och öppnar ytter dörren och dom rusar fram för att kramas och pussas.  idag fick jag lämna i snön på dagisgården och lämna är en sak jag hatar!  inna jag åkte till Filippinerna var det precis det jag gjorde,  lämnade sedan direkt till Arlanda med vetskap att inte se dom eller känna deras närhet på några veckor gjorde ont,  saken att dom inte kan förstå gör det värre.  Kommer komma hem i natt eller snarare på morgonen i mörkret och det tar emot att jag blir tokig.  

Tror jag blir lite extra tänkande när det är dags för natt jobb då jag är van vid att jobba super tidigt och att alltid vara hemma och hämta barnen våra. 

Det viktiga är att alltid få komma hem sin sina barn men en stund lugn själv är aldrig fel heller,  ska nu kasta mig iväg för lunch med goda vänner från Tullinge muaythai sedan hem och heja på hockey herrarna som måste slå Finnarna!!