Andas andas för faan!! Tagga ner Jimpa folk måste se långa vägar att jag är inte att leka med nu och jag måste bryta känslan spela teater för andra men framför allt mig själv och lura mönstret lura mitt jag i denna stund omgående!
Kan det bara komma någon snabbt och greppa mig kasta in mig i ringen och låta mig gå loss, få ur det som kryper i mig, få bort all energi och fokusera militäriskt på det jag kan, äntligen använda nävarna och ta stryk utan att gå ner.
En stor anledning till att jag inte går ut bland folk där risker finns för problem är att jag är så förbannat noga med att inte sätta mig i situationer som kan gå fel utan att jag hellre väljer en annan väg, som att vara en pappa som är hemma och tar hand om sina barn.
Hoppade av tuben i Farsta strand och skulle springa till pendeln, trött efter en heldag med jobb och ett helvetes boxningspass. Sista lampan i gångtunneln dök dom upp, två störa killar rakt emot mig och stoppade min väg, min väg hem till hemmet min väg hem till vila! Pang upptryckt med ett grepp om halsen och huvudet in i betongen så det dånade till i skallen på mig. Ge oss mobilen nu!!! Tankarna och min press på att nån jävel menar detta sätter fart på min energi och innan jag ens hinner tänka vad jag gör så har min högre stenhårda knoge tryckt in revbenet på en killen så han ligger ner mesans den andra fort backar undan, smällen kom i panik då jag hör mitt pendeltåg komma och JAG ska hem till mitt lugn.
Jag tror att jag inte haft min adhd skulle jag stå där med brallorna nere rånad och förnedrad.
Jag han med tåget precis och jag ringde min pappa och berättade och sedan ringde jag 112 och bad dom skicka en ambulans till killen men ville inte anmäla det.
Ibland är det ett HELVETE men adhd men oftast är det kanon och kul på något sett. Det jag vill komma med min lilla berättelse är att jag blir hotad jag blir förnedrad och utsatt för ett rånförsök men har ändå empati för den jag skadade i självförsvar och varför ska jag ha empati för en sån människa för? Jag vet inte själv men sån är jag.
Idag är en dag då jag haft press, jag har känt mig sviken känt mig lite överkörd och mina tankar om medicinen har satt fart om den verkligen funkar..
Fick träffa min läkare idag äntligen och vi kom fram till endel lösningar, ny medicin som man normalt ska ha dispens på men en lag underlätta allt med den, och sen hatar jag sova utan täcke eller med bara påslakan, även i ett tropisk land har jag täcke, det har visats sig att folk med adhd gillar TYNGD precis som spädbarn vill ligga tight intill mamma ombäddad.
Intressant då jag älskar när hunden ligger på mig tex och jag kan baka ett berg av kuddar å täcke som jag kramar om och har över mig. Blir att åka testa ett sånt täcke så snart som eftersom att sömnen är ett problem dagligen. Min känsla för att äta har rubbats rejält och det kan gå ett dygn utan mat nästan, en räddning är att äta ihop med familjen då jag måste äta , det går inte sitta där utan mat på tallriken och maten måste ätas upp så är det bara.
Diskutera dygnsrytm för att få balans och där jag är idag är det NOLL balans och jag måste hitta en möjlighet i livet känner jag, dags att spå idéer och hitta möjligheter till inkomst där jag trivs och får göra nytta på mitt sett så jag blir tillfredställt i livet och slipper vrida klockan varje DAG som nu. Tidsvrida dygnet är inte adhd optimalt.
Tänk att en enkel sak kan bli 10 svåra men en svår sak för andra kan bli super enkelt för mig.
Läs gärna min underbar sambos inlägg om att leva med en som har Adhd Christel Kristoffersson heter hon och bloggar nu på vimedbarn. KLICKA HÄR
Senaste kommentarer